måndag 21 juni 2010

Nissan Outlaw Challenge 2010

Så vart man åter hemma i Sverige efter en hård helg i Danmark. Vi kom iväg i god tid i fredags för att hinna få bilen besiktigad och alla papper klara så vi slapp gå upp allt för tidigt på lördagen. Tävlingen hölls o Vojens i Danmark, ungefär 5 mil från tyska gränsen vid Flensburg. 30 mil i sommarvärme och med tungt släp tog sin tid men vi kom fram efter många om och men. Väl framme packade vi in i den lilla stugan vi hyrt och konstaterade att vi hellre tog ett par öl och skippade besiktningen, uppstigning 05.30 dagen efter alltså. Sagt och gjort, vi parkerade oss på verandan med ett gäng kalla och gick igenom reglementet en sista gång och förklarade allt man behövde veta för Team Litauen.

05.30 hoppade vi upp som duracell-kaniner och drog igång… inte! Det var segt och vi kom iväg något senare, fast vi hann med blanketter och besiktning i god tid ändå, campingen var bara 5 minuter från startplatsen. Bilen gick igenom teknisk kontroll, det var bara skärmbreddare det klagades på men det fick gå för denna gång. I danmark är det inte bara slitytan som ska täckas utan hela däcket. Även Team Litauen fick sin bil godkänd utan några som helst bekymmer.

Startplatserna lottades ut, ingen prolog alltså. Vi startade någonstans i mitten och Team Litauen blev sist (eller näst sist) ut. Väl i startfältet 9.27 gick hjärtat på högvarv och nervositeten var på topp. Det var nog värre för John än för mig men det känns alltid nervöst i början av en tävling. Det släppte dock när vi körde i mål på första specialprovet.

Alla 13 specialprov var välgjorda och varierande. De danska tävlingarna körs mestadels i grustag, så även denna gång. För min del innebar det väldigt mycket springande med jordankare på ena axeln och winchwiren på den andra. Frikoppla winchen, upp för backen, ned på andra sidan, i med ankaret, tillbaka och spärra winchen, upp för backen igen, signalera till John och snabbt ner för att styra ankaret.
Specialproven bjöd på tuffa winchbanor varierat med trialbanor där Johns högerfot fick visa vad den kunde. Speedtrial-race i kvadrat, och Johns trialvana kom till sin rätt. Riktigt lika bra gick det inte i de svåraste winchproven - tyvärr körde vi över maxtiden i en bana vilket gjorde oss sena till nästa så vi fick bryta även den men det hämtade vi snabbt upp igen.

Sista specialprovet blev skogskörning och bjöd på rejäla diken att passera, dynga och vatten. Redan vid andra gyttjediket körde vi fast och tryckte in winchen i dyngvallen så vi inte kom åt kroken. Lyckligtvis dök det upp en annan tävlande bakom oss ganska snart som drog oss baklänges så vi kunde få fram winchen och lägga ut sandstegarna. Efter lite trixande tog vi oss vidare och John körde vidare medan jag grävde fram sandstegarna ur dyngan. Jag kom väl ifatt honom ungefär vid slutspurten, snabbt upp med grejerna på bilen sedan visade John än en gång hur gasen ska hanteras!

Väl i målfållan vid cirka 18.30 efter 9 timmars tävlande var vi trötta och slitna men fruktansvärt nöjda, glada och belåtna efter dagens strapatser! Den största adrenalinkick vi båda varit med om. Därefter lastade vi bilen och körde tillbaka till campingen där vi mötte Tema Litauen på verandan. De hade dessvärre kört sönder och var inte helt nöjda med deras insats. Redan på specialprov 7 smällde de en drivknut men lagade och lyckades köra ikapp. Ett par banor senare rök även kopplingen och de tappade bromsarna så det var bara att bryta.

Efter en lång dusch och rena kläder var vi redo att åka tillbaka för avslutningsmiddag och prisutdelning. Efter ett par kalla öl och helstekt gris blev det dags att få reda på hur det egentligen hade gått för oss. Vi hade inga stora förhoppningar men det kändes som vi skött oss ganska bra med tanke på att vi hade bästa tid i åtminstone 2 av trialbanorna. Vårt mål med dagen var att göra vårt bästa och ta oss i mål med en hel bil, vilket vi gjorde. Sen att vi tog pallplats var bara en bonus! En tredjeplats slutade vi på och pokaler delades ut av två lättklädda damer som vi senare tvunget skulle fotograferas med, det enda jag kunde tänka på var hur jag nu skulle förklara det här när jag kom hem. Men vad gör man… har man vunnit så har man, det är bara att ställa upp.

Dessvärre körde de flesta tävlande hem efter prisutdelningen. Kvar blev vi, Team Litauen och fyra av de danska arrangörerna. God öl och härligt sällskap är aldrig fel så vi stannade kvar och snackade tills värden kastade ut oss vid halv tolv. Sedan blev det taxi till campen - behöver jag berätta att vi alla somnade väldigt snabbt?

Tyvärr har det inte kommit fram några bilder än, dock tog en av fotograferna över 2000 bilder så det får bli ett fotoinlägg här när han gått igenom dem.

Jag vill sända ett stort tack till arrangörerna som gjort ett strålande jobb med banor och allt runt omkring, och ett ännu större tack till John som "lurade" med mig på detta äventyr! En tävling jag sent kommer glömma och som inspirerat mig till att få fart på min egen bil illa kvickt!

0 kommentarer: